Är ni i startgroparna för att dra igång en SOA-satsning? Funderar ni på i vilken ände ni ska börja för att bygga en SOA? Kanske undrar ni om man ska börja med att kartlägga processerna i verksamheten, eller en inventering av nuvarande applikationsmiljö, eller kanske hitta produkter som kan förverkliga en SOA? Är sådant fallet, så är ni helt rätt ute. Alla tre aktiviterna krävs för att planera ett införande av en SOA. Men innan ni börjar införa en SOA så är det viktigt att ni är klara över vilka fördelarna är och vad ni ska tjäna på en SOA.
Fördelarna
En SOA kan sammanfattas i att skapa en IT-miljö som ligger i linje med en föränderlig omvärld eller en verksamhet. En SOA ska kunna svara direkt mot alla förändringar i den verksamhet som den implementerar. Den ska även kunna signalera tillbaka nödvändiga förändringar till verksamhetens processer.
1. Processerna
SOA handlar om att lära känna sina processer. Kännedomen om processerna är grundläggande inom SOA. Utifrån processerna byggs tjänstenätverket upp. Alla behov av tjänster utgår ifrån processerna. Underordnade tjänster till processerna är först och främst andra processer, men även datatjänster, interaktiva tjänster (som kräver mänsklig dialog) samt en grupp av beräkningstjänster. Kartläggningen innefattar processerna och dess beroenden till data och interaktivitet.
2. Applikationsmiljön
Nästa steg är att inventera den nuvarande applikationsmiljön för att veta var man står. Troligtvis finner man ett antal applikationer. Applikationer är silos som äger information och ansvarar för dess korrekthet så länge man går via applikationens gränssnitt. Applikationer abstraherar och döljer ingående processer, data och dialog med användarna. I en SOA existerar däremot inte applikationsbegreppet. I en SOA är istället processerna, datat och beräkningarna fria tjänster som är möjliga att återanvända för att bygga upp tjänstenätverket med.
3. Produkterna
Förr i tiden då man skapade datacentriska arkitekturer nyttjades teknologi och metodik som exempelvis Domain Driven Design, objektorientering och EJB. SOA kräver också sina produkter för att underlätta designen. I det här fallet ska det underlätta för processdriven design. Det finns olika åsikter om vem som har den bästa plattformen för SOA. Några kommer att satsa på en leverantör av hela plattformen (en superplattform), andra kommer välja det bästa av det mesta (best of breed). Det viktiga är att i en SOA ha kolla på var alla produkter kommer in i bilden och hur de hänger samman. Plattformen består bland annat av stöd för kommunikation, interaktivitet, processer, integration, säkerhet, datahantering och övervakning.
4. Införandet
När processerna är kartlagda, applikationsmiljön inventerad och man är konfortabel med en plattform så kan man planerar sitt införande av SOA. En fullständig SOA är inte ett troligt resultat av införandet. Man kommer alltid ha ett antal applikationer kvar från den gamla miljön som måste integreras. Så även om en SOA bygger på att alla applikationer ska ersättas med ett tjänstenätverk så bör man istället jobba uppifrån och ned. Börja med de övergripande processerna och integrera in applikationerna i tjänstenätverket. SOA handlar inte om att bygga om och kasta ut. Det handlar om att ha en strategi för att skapa en arkitektur som är lika föränderlig som din verksamhet kräver.
Go SOA!
torsdag, oktober 06, 2005
Är SOA en nollvision?
Världsorganisationer strävar efter global fred, mänskliga rättigheter och rättvisa. Ett samhälle strävar efter att ingen medborgare ska gå arbetslös, vara sjuk eller stå som bostadslös. Mindre organisationer strävar efter att ingen ska dö i trafiken, av rökning eller alkohol. Att sträva efter något är att ha en nollvision som mål.
I vissa fall är andra mål än en nollvision oacceptabla, eller snarare omöjliga för att driva på arbetet med att nå målet. Nollvisioner sätts då målet aldrig kan realiseras pågrund av att målgruppen och motståndet är för stort. Nollvisionen är ouppnålig men ska driva på det bästa möjliga alternativet.
Motståndet inom målgruppen i nollvisionen består oftast av:
1) ovilja - "vissa vill inte sluta röka"
2) illvilja - "motstånd i eget intresse (ex. Swedish Match)"
3) konkurens - "oenighet om hur visionen ska uppnås"
4) inkompetens - "felaktiga tillvägagångssätt att uppnå visionen (ex. FIMPA NU!)"
5) begreppsförvirring - "tvetydighet runt definitioner"
Ju större grupp som innefattas av en nollvision och ju större motstånd det finns inom gruppen, desto svårare är det att uppnå målet. Världsfred är t ex svårare att uppnå än att alla Stockholmare ska sluta röka.
Jag skulle vilja påstå att SOA är en nollvision, dvs något man kan sträva efter men aldrig kommer uppnå pga dess komplexitet.
Man kan inte säga att man har en SOA förän man uppnått visionen av den gamla klyschan, att ha en fullständigt normaliserad modell. SOA-modellen består av ett tjänstenätverk där ingen tjänst förekommer mer än en gång och under varje tjänst utnyttjas tjänstenätverket om och om igen. Tjänstenätverket sprider sig ut från lokala resurser till globala och universella. När nätverket är komplett och normaliserat så har man uppnått SOA.
Det räcker med att en enda person inte slutat röka så har man inte nått målet med hela gruppen. Samma sak med SOA; det räcker med att en tjänst inte nyttjar tjänstenätverket, så har inte SOA uppnåtts. Antag att man genom ett lager exponerar ut tjänster för access till ett legacy-system. Det systemet använder inte tjänstenätverket och arkitekturen är därmed inte SOA.
Så vad betyder det här för de som ska satsa på SOA? Jo, att SOA bara är något man kan sträva efter och inte något man kan uppnå. Det gör inget om en tjänst inte utnyttjar tjänstenätverket, men man ska veta att det inte är en SOA man då åstadkommit. Men fortsätt att sträva efter en SOA! Det finns mycket att vinna bara genom att vara på väg mot målet.
I vissa fall är andra mål än en nollvision oacceptabla, eller snarare omöjliga för att driva på arbetet med att nå målet. Nollvisioner sätts då målet aldrig kan realiseras pågrund av att målgruppen och motståndet är för stort. Nollvisionen är ouppnålig men ska driva på det bästa möjliga alternativet.
Motståndet inom målgruppen i nollvisionen består oftast av:
1) ovilja - "vissa vill inte sluta röka"
2) illvilja - "motstånd i eget intresse (ex. Swedish Match)"
3) konkurens - "oenighet om hur visionen ska uppnås"
4) inkompetens - "felaktiga tillvägagångssätt att uppnå visionen (ex. FIMPA NU!)"
5) begreppsförvirring - "tvetydighet runt definitioner"
Ju större grupp som innefattas av en nollvision och ju större motstånd det finns inom gruppen, desto svårare är det att uppnå målet. Världsfred är t ex svårare att uppnå än att alla Stockholmare ska sluta röka.
Jag skulle vilja påstå att SOA är en nollvision, dvs något man kan sträva efter men aldrig kommer uppnå pga dess komplexitet.
Man kan inte säga att man har en SOA förän man uppnått visionen av den gamla klyschan, att ha en fullständigt normaliserad modell. SOA-modellen består av ett tjänstenätverk där ingen tjänst förekommer mer än en gång och under varje tjänst utnyttjas tjänstenätverket om och om igen. Tjänstenätverket sprider sig ut från lokala resurser till globala och universella. När nätverket är komplett och normaliserat så har man uppnått SOA.
Det räcker med att en enda person inte slutat röka så har man inte nått målet med hela gruppen. Samma sak med SOA; det räcker med att en tjänst inte nyttjar tjänstenätverket, så har inte SOA uppnåtts. Antag att man genom ett lager exponerar ut tjänster för access till ett legacy-system. Det systemet använder inte tjänstenätverket och arkitekturen är därmed inte SOA.
Så vad betyder det här för de som ska satsa på SOA? Jo, att SOA bara är något man kan sträva efter och inte något man kan uppnå. Det gör inget om en tjänst inte utnyttjar tjänstenätverket, men man ska veta att det inte är en SOA man då åstadkommit. Men fortsätt att sträva efter en SOA! Det finns mycket att vinna bara genom att vara på väg mot målet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)