Jag tycker det är intressant hur mycket kollektiv uppmärksamhet en metodik kan få. Jag säger kollektiv eftersom det känns som om det sveper en vind av förhoppningar bland utvecklare att få jobba annorlunda (går att jämföra med utvecklares förhållande till Patterns). Det agila med en projektmetodik bottnar oftast i faktumet att en utvecklare vill göra det den behärskar bäst, nämligen koda.
En utvecklare vill inte förstå en verksamhet, ett krav, någon annans synsätt. En utvecklare ser på saken från ett perspektiv som endast utvecklare kan se på saken. Bästa sättet för en oinsatt att göra sig förstådd är att låta utvecklaren sitta och koda. Koda fram något som den oinsatte kan ha åsikter om. Det är lite som Runge Kutta, om ni minns den? En approximeringsmetod för att lösa problem genom att närma sig lösning steg för steg genom korta intervall.
Tyvärr är det inte alls det som är poängen med agilitet. Agil handlar om att vara lättrörlig, inte att inte förstå eller ha en lösning på problemet initialt. Det handlar om att ändra målet, att lyfta blicken från slutaren, ställa om ISO, bländare och slutartid för att sedan sikta igen.
På frågan om varför en utvecklare har så annorlunda sätt att tänka beror på vad utvecklaren har i verktygslådan. Där i hittar man anledningen varför det skapar ett sådant glapp mellan den oinsatta och utvecklaren. Världen utanför är nämligen inte objektorienterad, men i vertygslådan finns bara objektorienterade vertyg. Med dessa verktyg kan man inte bygga det kunder frågar efter utan att genom ett antal steg och modelltransformeringar från en verksamhetsmodell till en objektorienterad. Idag finns ingen naturlig väg från den ena till den andra och det är på tiden att vi byter ut verktygen mot något som passar istället.
Se mer fakta om varför agila projekt misslyckas.
