Ibland stöter man på orden Choreography och Orchestration när man pratar om processer. Koreografi handlar om att koordinera rörelser (dans), medan dirigera (orchestration) handlar om att skapa musik från toner med hjälp av flera instrument. Medan dans inte är en lika exakt konst, så är musik desto mer komplex i sin sammansättning. Dans ger utrymme för kreativitet, medan musik som dirigeras styrs av dirigenten. En dansare kan avvika från koreografin utan att skapa oreda, tillskillnad från orkestermedlem som om han avviker blir mer påtagligt.
Jämför med fotboll, som är en koreografi där spelarna ofta använder sin kreativitet för att föra bollen till mål. Om fotboll skulle dirigeras skulle det bli ganska förutsägbart, vilket säkert också skulle gynna motståndaren.
En affärsprocess o andra sidan kan antingen definieras genom koreografi eller dirigering, beroende på kulturen i affären. En affär som toppstyrs har ofta en företagskultur där man med respekt för komplexiteten dirigerar hur processerna skapar "musiken". En kultur där man istället låter ansvaret för processerna ligga hos de ingående delarna, utnyttjar kreativitet bättre.
Det är lätt att se att den kultur vi är vana vid i sverige, är den som förespråkar kreativitet och koreografi framför dirigering. Dirigering ser vi ofta utomlands ibland företagskulturer där. Varför det är på det viset kan du läsa om här.
Företagskulturen i sverige smittar även av sig på utvecklaren. Han vill ha frihet att kunna jobba på ett kreativt sätt. Han vill inte dirigeras och jobbar helst inte med verktyg och språk där den designmodellen premieras. I sverige är det exempelvis ingen som intresserar sig för BPEL (som en branchkollega mycket vänligt upplyste mig om). Kanske kan Culture-Driven Design som jag försökte införa som begrepp bli något att ta hänsyn till som arkitekt?
Gick det bra för Volvo att lämna löpandebandet och jobba mer med arbetslag som skulle främja kreativiteten?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar