Applikationer har karaktäriserats som en paketering av tjänster, där just paketering har ingivit en positiv trygghetskänsla. Trygghet både för den som använder applikationen, men även för den som erbjuder tjänsterna. Det negativa med applikationen är att den är som en svart låda som säger "jag erbjuder allt eller inget" i form av tjänster.
Applikationer saknar förmågan att kunna kopplas ihop med omvärlden om man inte gör det på applikationens villkor. Dels mellan lager som gränssnitt, logik och data, men även tjänstevis. En SOA måste kunna erbjuda samma trygghet som en applikationen ger, men även uppfylla de delar som anses vara negativa med applikationer. Ett tjänstenätverk måste kunna gruppera tjänster i vita lådor, eller meta-applikationer. En meta-applikation är en paketering av tjänster i en SOA som ska garantera samma trygghet man fick med en vanlig applikation.
Meta-applikationen har en rörlighet som en traditionell applikation saknar. Den består av ett tjänstenätverk som en del av ett större nätverk. Gränserna för meta-applikationen manageras av verktyg som kan upprätthålla dess förväntade tjänstenivå.
Här måste SOA börja, d v s att applikationerna förändras. Att bygga en SOA är ett jobb som arbetar sig bottom-up. Sitter man på en applikationmiljö som behöver integreras m h a en broker-lösning eller ett middleware så kan man definitivt göra det som en start. Men en SOA handlar om att få bort applikationerna och byta ut dom mot meta-applikationer i ett tjänstenätverk.
Så trycket måste ligga på applikationsutvecklarna om SOA ska bli en realitet. Tillsvidare får IT nöja sig med applikationsintegration, vilket tyvärr ändå verkar vara det enda så gått fram till IT som en definition av SOA.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar