Ska man kunna ett eller flera språk i framtiden?

C# 1.0 släpptes som RTM i februari 2002 och innehöll ett språk lika utvecklat som flera generationer Java. Alldeles nyligen släpptes C# 2.0 som innehåller bland annat generics, anonymous methods och iterators. Om ett tag kommer C# 3.0 med lambda-uttryck, extension methods, anonyma typer och query expressions. Spännande kan man tycka, men varför utvecklas ett språk så mycket på en plattform som är byggd för att kunna köra program utvecklade i vilket språk som helst (bara det finns en kompilator)?

Glömde nämna C# 4.0!

Nu var det inte C# jag tänkte på utan programspråk i allmänhet och BPEL i synnerhet. Java förstår jag om man utvecklat med tiden eftersom varken Java-utvecklare eller Java-miljöer kunde något annat eller hade förmågan att kommunicera utanför Java-domänen.

BPEL 1.0 har fått mycket stryk för att inte kunna stå upp mot de krav som finns på flödesorienterad utveckling. Läs exempelvis David Chappells punkter:

• BPEL kan inte aktivera lokala objekt.
• BPEL kan bara kommunicera genom Web Services.
• BPEL kan inte kommunicera direkt med relationsdatabaser.
• BPEL kan inte kommunicera med människor.
• BPEL kan inte distribueras som en assembly

Precis som Chappell säger så var det inte meningen att BPEL skulle kunna något annat heller. Han menar ändå att BPEL inte har någon plats eftersom det saknar så pass mycket verklighetsförankring till den värld den ska styra flödet över. Så vad inte Chappell skriver, men som framgår tydligt är att XOML (Windows Workflow Definition) har det BPEL saknar.

• XOML kan aktivera lokala objekt
• XOML kan kommunicera med andra XOML
• XOML kan distribueras som .NET assemblies
• XOML kan anropa .NET kod och kan därför göra "allt" inkl anropa en databas
• XOML kan kommunicera med människor eftersom det kommer som en del i Office 12 :-)

Samtidigt som C# byggs ut för att kunna ersätta alla andra programspråk (dynamiska, logiska, funktionella etc) så släpps snart BPEL 2.0 med stöd för vissa av de "brister" som Chappell pekar på. Varför ska ett språk som konstruerats för ett visst syfte behöva uppfylla en massa annat som inte har med visionen för språket att göra? Varför kan man inte använda BPEL till det det är till för och istället uppfinna andra språk som uppfyller andra ändamål?

Hur som helst så får vi med Web Services samma fördelar som med .NET, dvs att kunna välja programspråk fritt efter behov. .NET är en stabil plattform för att bygga applikationer och tjänster på, men den är inte ett krav för att bygga sammanhängande arkitekturer i framtiden. Säger man Web Services idag så tänker man på interop mellan olika tekniska plattformar. Det är sant, men i framtiden kan WS vara det som knyter samman olika domänspecifika språk (se även). Kan man inte skapa nytta med .NET som plattform så får vi ändå hoppas att Web Services uppfyller det.