Tjänsteorientering III - Vägen dit

Vägen till en SOA tar sig olika beroende på var man befinner sig. Många kan relatera till bilden nedan med ett antal applikationer sammankopplade till varandra efter behov och med webbar som gör anropar direkt mot applikationerna. Det här är en vanlig arkitektur och kallas i integrationskretsar för "spagetti" eftersom allt hänger samman genom peer-to-peer.



Andra har byggt ett Middleware á la 90-tal, baserat på ett integrationsramverk utvecklat på J2EE eller Windows DNA. Kostnaderna har här mest att göra med underhållsproblem och integrationskostnader när det ska ske tillägg eller förändringar i ramverket.



Möjligen har man investerat stora pengar i ett integrationsnav eller en "Integration Broker". I så fall har man skapat bra förutsättningar för att integrera applikationer. En integrationsplattform är en öppen lättskött miljö för att integrera applikationer.



Men för att nå en SOA så måste siktet vara inställt på att skapa ett komplett tjänstenätverk istället för applikationer. En SOA bygger på standarder och kan enbart fungera i en värld där man som konsument och producent av tjänster kan lita på sin motpart.



SOA handlar alltså om tjänster som i sin tur handlar om tillit. Tillit handlar om Service Level Agreements, standarder, kontrakt, policies och säkerhet. För att kunna bygga upp ett tjänstenätverk måste man bygga tillit på just dessa komponenter. OASIS och W3C definierar just dessa komponenter som ska garantera tillit i ett tjänstenäteverk. Produktleverentörer inom SOA måste förhålla sig till standarder för att nätverket ska fungera.